Tankar som spökar åter igen, dom är där hur jag än vänder och vrider.. Är det lycka jag funnit eller nöjer jag mig bara med det som känns bra?
Med hjärtslaget ifrån mycket, med känslor endast en handsträckning ifrån verkligheten..
Jag önskar att jag kunde ta på det, sätta finger på känslor och frågor men tyvärr är det svårare än så..

Nu sitter jag här ett fotsteg ifrån tryggheten, tryggheten jag är van vid och så fort jag lämnar mitt fort min mur av känslor är jag förvirrad.. Så fort jag lämnar mitt fort raserar allt, min trygghet, min mur och jag är helt vilse, igen..

Vem är jag ? Vart är jag? Jag har aldrig känt mig så vilse i mig själv och mina känslor som jag gör nu..
Och vad framkallar det? Musiken, musiken som ska va min flykt min undanflykt från denna hemska värld. jag är vilse i regina spektor, coldplay och massa annat...

Känns som jag faller handlöst mot marken och vart är min fallskärm?

En dag, en vacker dag finner jag inre frid.. Men i detta djup jag har inom mig i mitt huvud känns det så lång borta...
Men en vacker dag är jag där!


FRED!