Less
Jag är så rädd så orolig. Vad har jag gett mig in i och är detta verkligen rätt? Jag vill ju såklart mer än allt annat föda mitt barn.
Jag vet inte om det är jag som är larvig och känslig men är fan ledsen.. Riktigt jävla ledsen. Kommer jag få va ensam varenda helg under graviditeten och hur blir det sen?
Ska jag sitta och titta på tv i min ensamhet medans han är ute och ränner? Är det normalt? Ska det va så? Jag vet ju fan ingenting.
Eller en sak vet jag och det är att jag hatar ensamheten och jag hatar att bli bortvald för vänner och sprit om och om igen.
Luddigt dumt och deppigt inlägg som jag säkert kommer ångra att jag la upp sen. Men vafan ibland behöver man skriva av sig..
Du ska aldrig känna dig dålig eller dum för att du känner "tvivel". Jag kände precis samma sak som du skriver nu när jag väntade Metallica. "Är det verkligen rätt? Kommer det bli bra? Klarar jag av det?" Man får aldrig glömma att man bara är en människa, och även om man är ledsen och låter tankarna snurra så betyder inte det att man är en dålig mamma eller liknande. Jag tror aldrig att man är helt redo för barn, utan man BLIR redo med tiden. Man får växa med uppgiften som en vis Bobbie sa till mig när jag var gravid. :p Nu blev det kanske lite mycket text och jag skulle kunna fortsätta men det blir bara luddigt då. Det jag ville få fram var i alla fall att du absolut har rätt att grubbla, tänka och vara ledsen utan att ha dåligt samvete. Och det där med att de blivande papporna är ute och ränner, ja det är väl helt enkelt så att för vissa är det inte verkligt förrän bebisen är ute. (Men det är väl ingen riktig ursäkt egentligen utan mest en förklaring) Det kommer lösa sig med tiden, jag lovar. :)
Grattis till graviditeten förresten! Kram!
Man har bra och dåliga dagar! Och allt är ju så nytt så man vet varken in eller ut och utan stöd blir det extra jobbigt!
Men som du säger man lär sig med tiden!
Tack så mkt! :) kram!!
<3
Du ska inte behöva vara ensam under din graviditet! Ni är två som ska ha barn!
<3
