Jag hatar att ligga sömnlös o jag hatar att vara ensam! Att vara ensam är nog det värsta jag vet! Jag avundas folk som tycker det är skönt att vara ensam! Tänk va skönt att aldrig känna sig ensam, fast ensam och ensam jag har min familj mina vänner o min hund jag är ju så långt ifrån ensam man egentligen kan bli, är det tomhet jag kanske känner? På den frågan är jag helt lost! När jag flyttade in i mina första egna lägenhet höll jag på att få panik jag kunde inte va ensam en kväll som tur va har man underbara vänner speciellt alex lilja han va min trygghet då! Vi drack te o snacka skit hela kvällarna! :) Nu bor jag ju hemma hos min far där det oftast alltid är nån hemma men så fort alla går o lägger dig känns det som jag är den mest ensama mänskan i världen! Helt sjukt wierd. Ja jag är wierd men vem fan är normal o vad är egentligen normal? Aja en kopp te o lite frisk luft på det här o sen kan jag förhoppningsvis sova! //isabell!